Jag växte upp i Kiruna och fastän jag bott i Stockholm så länge ser jag mig ändå som nåt slags Kirunabo, i själen.

Formad i ett annat temperament, en annan rytm. Knäppare och tjurigare. Förut kunde jag känna att det var en brist men nu tycker jag att det är närapå en tillgång, det behövs alla sorters!

Jag har jobbat på många teatrar i hela landet, men sedan 2007 har jag med några små avbrott turnerat och spelat med Mittiprickteatern, en av landets allra bästa teatrar med en tajt samspelt ensemble.

2020 hade vi premiär på ”Klass” av Iseult Golden & David Horan. En djävulskt bra pjäs som på ett roligt, svartsynt, innerligt sätt dyker ner i klassfrågorna med huvet före! Tyvärr hann vi knappt spela på grund av Corona, men hösten -22 fick vi en rejäl spelperiod. Återkommer antagligen hösten -23. Kom och titta!
Jag spelar också med i nya ”Den hemliga trädgården” och i ganska gamla men ljuvliga ”När blir det snart?” och kanske nåt mer!

Att man trivs hindrar ju inte att det är nödvändigt att röra på sig ibland, blåsa rent och få in nytt syre och nya impulser i systemet.

Våren -20 kunde man t.ex se mig som den olycksdrabbade renskötaren Olle Åppas, i Yellow Birds TV-serie ”Rebecka Martinsson”. I höstas var jag med i ett avsnitt av ”Leif & Billy” som visas i vår -23. Under hösten -22 har jag också läst in två spänningsromaner av Torsten Petterson. Roligt!

Mötet med andra skådespelare och texten. Lyssnandet. Att vara närvarande i stunden och inte ligga steget före. Att möta publiken och leva ett stycke liv tillsammans, det är ganska mäktigt! Jag är tacksam för alla liv jag fått leva. Jag har spelat Jesus, Jago, Rousseau, García Lorca, Katt, hund, barnsoldat, skinhead..

George, i Steinbecks ”Möss och människor” har jag spelat i två olika uppsättningar, och jag skulle gärna försöka mig på honom igen. Det är en stark berättelse och en härlig roll. En underdog. En drömmare. En typisk Kirunian!