Jag växte upp i Kiruna och fastän jag bott i Stockholm så länge ser jag mig ändå som nåt slags Kirunabo, i själen.

Formad i ett annat temperament, en annan rytm. Knäppare och tjurigare. Förut kunde jag känna att det var en brist men nu tycker jag att det är närapå en tillgång, det behövs alla sorters!

Jag har jobbat på många teatrar i hela landet, men mellan 2007 och 2022 har jag med några små avbrott turnerat och spelat med Mittiprickteatern, en av landets allra bästa teatrar med en tajt samspelt ensemble. 2020 hade vi premiär på ”Klass” av Iseult Golden & David Horan. En djävulskt bra pjäs som på ett roligt, svartsynt, innerligt sätt dyker ner i klassfrågorna med huvet före! Bland det svåraste smärtsammaste och roligaste jag gjort! 

Att man trivs hindrar ju inte att det är nödvändigt att röra på sig ibland, blåsa rent och få in nytt syre och nya impulser i systemet.

Hösten -23 spelade jag med i musikteaterföreställningen Jernbanan på Västerbottensteatern. Vi blev av Svt:s Kulturnytt utvalda till en av årets föreställningar! Samma höst fick jag också äran att läsa in ”Och kulorna ska jag ta hand om till vi ses igen” av Zhiwar Rashid, som vann priset som årets radionovell 2024! Den finns att lyssna på om du klickar på ”Filmklipp och ljudfiler”.

Våren -24 har varit svår jobbmässigt men jag fick en rolig liten roll som den chilla kocken i Amazone Primes nya pusseldeckare byggd på Anne Holts bok ”1222 över havet”, och i sommar blir det musikteatern i Arjeplog minsann!

Mötet med andra skådespelare och texten. Lyssnandet. Att vara närvarande i stunden och inte ligga steget före. Att möta publiken och leva ett stycke liv tillsammans, det är ganska mäktigt! Jag är tacksam för alla liv jag fått leva. Jag har spelat Jesus, Jago, Rousseau, García Lorca, Katt, hund, barnsoldat, skinhead..

George, i Steinbecks ”Möss och människor” har jag spelat i två olika uppsättningar, och jag skulle gärna försöka mig på honom igen. Det är en stark berättelse och en härlig roll. En underdog. En drömmare. En typisk Kirunian!