En natt i februari

”Henrik Gustafsson, Magnus Munkesjö och Eva Welinder tankeleker på fullaste, lekfulla allvar. Det är en samspelt trio med smittande spellust, som ger utrymme för deras olika personligheter (… ) Gustafsson växlar med en välgörande liten dos distans mellan plågoande, mobboffer och norrländsk pappa.” Karin Helander, SvD

Stormen

”Henrik Gustafsson gör som Sebastian en riktigt vass karikatyr av den solbrända, supande och tomma överklassmannen.” Jenny Aschenbrenner, AB

När blir det snart?                                                                   

Så händer det att en liten teaterföreställning känns som ett stort mirakel. Mittiprickteaterns nya pjäs När blir det snart? gör mig tvärförälskad. (…) Och en vidunderligt fin stund har jag tillsammans med detta kostymklädda par vars korthugget poetiska dialog formar sig till en liten glad bokstävernas karneval. Vladde och Risto dansar, de begrundar varför skor som alltför sällan tas av ”blir onaturligt fästa vid en” och vägrar släppa taget om fötterna. De samtalar och filosoferar och lägger allt hopp till det kala trädet. Trädet som, i motsats till hos Beckett, slutligen får både blad och frukt. Självklart för i den här föreställningen bor glädjen. Och Vladde och Risto de är två varsamt utmejslade rollfigurer att älska.” Pia Huss, DN

Noshörningar                                               

“..fylld av stillsam ironi och ett nästan förstrött humoristiskt motstånd. Henrik Gustafsson kastar sig in på scenen med en låda grönsaker och mängder av spritflaskor (…)  Teaterberusningen lägger grunden till den expressiva, knyckiga spelstilen där rollfiguren illustrerar diskussioner mellan arbetskollegorna med olika grönsaker. Kontorschefen är blomkål och den unga flicka  som Bérenger svärmar för är en rödkindad tomat. Bérenger berättar, spelar upp, super och sjunger snapsvisor för att gaska upp sig… Noshörningarna spelad såhär (…) en pjäs som bör spelas av varje soppteater, ungdomsgård eller var helst det börjar  växa horn ur pannan på människor.” Lars Ring, SvD

 Skuggan av en själ                                     

”Henrik Gustafsons förvaltar Lorcas poesi med stor omsorg: han är generös med tystnader och tid för eftertanke, undviker all recitation; till slut tycks orden och hettan från den andalusiska middagssolen lysa upp honom inifrån… greppet att låta honom även ge röst åt kvinnogestalterna är genialt: här handlar det inte om någon fånig crossdressing utan om ett känsligt genomfört forskningsuppdrag i de gränsmarker där manligt och kvinnligt förenas i ett högre mänskligt.”  Kristjan Saag, GT

”Henrik Gustafsson har antagit utmaningen att spela Lorca med bara skuggor som motspelare. Hans glittrande mjukhet är tilltalande (…) Genom att ge Gustafssons Lorca de förtryckta kvinnornas repliker förkroppsligar Barati igenkännandets solidaritet: homosexualiteten gjorde diktarens känsloliv lika begränsad som pjäskvinnornas.”  Amelie Björck, GP

Osynlig                                               

”Henrik Gustafsson. som gör Peter kontrasterar effektivt med en tonårsfasad där förstummad panik och desperat övergivenhet silas genom sprickorna.” Karin Helander, SvD      

Som när ljuset slocknar

”Henrik Gustafsson och Linus Lindman pendlar, med känsla för ords och tonfalls valörer, mellan bufflig arrogans och naken sårbarhet. Men lika väsentligt är de laddade utrymmena mellan replikerna ..killarnas mod att vila i pauserna. Inpassen kommer i staccato, häftigt framspottade, och lika intensivt tränger sig tomrummen på.” Birgit Ahlberg-Hyse, VLT